bitterbecca.blogg.se

 

Först kollade min veterinär på hoven och hon tyckte inte att det såg så farligt ut. Jag behöver inte lägga om det eller något mer eftersom det är fruset och rent ute. Så det känns bra!

När hon böjde honom så visade han ingen reaktion på bak, ingen alls. Men däremot fram. Lite reaktion på båda frambenen men mest på höger. Så det var en diagonalhälta. Han såg halt ut (ibland) på vänster bak, men det satt i höger fram. Att han reagerade på vänster fram känns för mig som att det skulle kunna vara att han nu har belastat det benet mer nu när han haft ont i höger.

 

Iallfall så blev han inte behandlad. Utan han får vila i 14 dagar och äta antiinflammatoriskt som en hjälp i rätt riktning! Veterinären sa att det kunde bero på att han är så stor och att han växer så därför fick han bara antiinflammatoriskt. Ska börja rida lite lätt om två veckor och känna om han känns bra och om han inte gör det så får vi åka in på vidare utredning. Men så som han bockade och levde loppan när han rymde så borde han inte ha jätteont, haha. Men man vet ju aldrig med dessa djur :)

 

Han blev ju genomböjd i vinter och då visade han ingen reaktion alls, inte på något ben. Så antingen har han gjort sig något i hagen eller så växer han och kanske inte hinner med sig själv. Han är ju rätt sen med att växa, men han är ju 173 också och är nu inne på slutväxtspurten så för mig är det helt förståeligt!

 

 

 

Igår eftermiddag var jag ute och gick + joggade lite med min hund i lite över en timme. Riktigt skönt var det men det blåste jättemycket och det är inte lika trevligt kanske. Kallt ska det ju vara också...

 

Efter det så åkte jag ut till stallet och gjorde iordning allting åt Joyous + hade insläpp. Men när jag ledde in Joy och Stickan så blev dom rädda för något och sticker så jag tappar dem. Så jag jagade dem i skogen i ca 35-45 minuter i djup snö, så träning fick jag så det räckte och blev över igår ;)

 

Och min klump lyckades ju såklart skada sig litegrann. Jag blev jätteförvånad när jag inte kände någon svullnad eller ens såg något sår på benen när jag kände igenom honom, han är nämligen vädigt duktig på att skada sig... Men när jag kollade hovarna så såg jag att han blödde från strålen på höger fram. Så jag fick lägga ett jodopax bandage och även åka ut imorse och kika på honom och se om han kunde gå ut i hagen. Allt såg bra ut så då släppte jag faktiskt ut honom, ingen hälta överhuvudtaget och han har ju tur att det är väldigt rent ute nu när det är snö! Så blir det inte lika stor infektionsrisk.

 

Ska tillbaka lite senare idag och lägga om såret + kolla om han haltar någonting. Han borde väl kanske inte göra det för såret i hoven var inte så stort men jag blir ändå väldigt nojig. Meeen innan det ska jag åka till sadelkameriet och köpa på mig lite hästplåster, haha!

 

Ringde även veterinären och vi ska in dit på onsdag! Men detta beror ju på hans spändhet i korset, ryggen och markeringen han gör på höger bak ibland. Så den dagen (imorgon) kommer han att få stå inne tills vi åker med honom. Det är möjligt att jag promenerar lite med honom innan så han inte kommer in dit ÄNNU stelare. Men det är ganska tidigt så det är ingen fara ändå att han står inne den stunden känner jag :-)

 

Nuuu; slappa vid tv:n

 

 

 

Det värsta med vintern är kylan. Hade vintern luggit på 5-10+ grader så hade jag inte haft några som helst problem med den! Men, det jag kommer sakna med vintern är:

 

 

 

 

 

 

 

Bara för det tänker jag ta mig ett skumbad imorgon, snart är det vår och då tänker jag inte längre sitta hemma under en massa goa filmer och kolla på film. Härliga utekvällar med mina fina vänner väntar!

 

Idag hade jag med min kusin till stallet! Vi hade bestämt att vi skulle gå ut och gå tillsammans idag och då tänkte jag att vi kunde gå i skogsvägarna i stallet. Jag gillar att gå där!

 

Jag fixade iallafall mockning, kraft, vatten, nytt spån och la iordning hö fram tills nästa tisdag! Chanelle hjälpte mig med höet vilket var supersnällt! Samtidigt som allt detta hade vi lite catch up-time- Vi umgås allt för sällan!

 

Promenaden var på nästan en timme, såå skönt verkligen! Blev en massa tjat om killar och hästar! Men mest hästar såklart ;-)

 

 

 

 

 

Behöver man "komma över" en vän som om det vore en pojkvän? På sätt och vis tror jag det, men självklart inte alls på samma sätt. Jag kan fortfarande ibland sakna min före detta bästa vän och alla våra galna minnen tillsammans. Men vill jag vara vän med henne då? Nja, jag vet faktiskt inte. Jag vet ju hur dumt hon har betett sig mot mig men också vad dumt jag betett mig mot henne. Jag minns också alla våra minnen tillsammans och de kommer nog alltid få mig att le när jag tänker tillbaka på dem. För kul har vi haft!

 

Hon sa till mig en gång efter att jag funnits där för henne när hon mådde riktigt dåligt -"Detta kommer jag aldrig glömma Becca! Jag kommer alltid finnas där och ställa upp för dig, tusen tack". Nu undrar jag, vad blev det av det? Vart fanns hon när jag behövde henne?

 

Jag vet iallafall att jag klarar mig bra utan henne och alla andra "mindre" vänner som betett sig illa och framförallt svikit mig. Vänner som blir förbannad på en när man är deppig och man försöker förklara -"Jag mår inte så bra just nu", det är inga riktiga vänner. Det är en av de saker som jag känt mig som mest sviken av. Jag kan inte alltid vara glad jämt och jag kan inte alltid sitta där och trösta alla andra! Ibland behöver jag få tröst och råd också. Vänskap ger inte bara fördelar åt ett håll, utan åt båda. Eller det är så det är meningen att det ska vara iallafall...

 

Sedan all denna skiten blev så började jag skaffa mig mer killkompisar istället. Killar är inte alls lika elaka och falska som tjejer är! Jag är så trött på allt jävla drama som tjejer ger!

 

En sak jag nyss hörde så umgås en tjej med sin kompis (de var nyss ovänner) och tjejen har sagt att hon absolut inte tycker om hennes kompis, att hon är slampig och att hon inte vill umgås med henne! De festar nu tillsammans, braaa tjejer! - Såååååå jävla typiskt tjejer och jag är så trött på sånthär falskspel!

 

 

Jag lyckades faktiskt övertala pappa och Sussie att hänga med till stallet för att ta kort när jag red! Men lägger nog in dem på datorn imorgon istället.

 

Iallafall så kändes Joy ganska fin i traven redan från början. Emellanåt jättefin men emellanåt kunde jag även känna av "det" (som jag inte vet vad det är). När jag började med galoppfattningarna så kändes han lite sämre än igår till att börja med. Han gick emot mig lite mer än på träningen igår. Men jag provade att jobba på en stund för att se vart det tog vägen och han blev bara finare och finare så i slutet kändes han ganska så bra! Men jag jobbade inte så länge eftersom jag känner mig osäker på om han känner av någonting.

 

Sussie tyckte iallafall att hon kunde se någonting på vänster bak, ibland. Men att han också kunde gå 20 steg utan att visa något alls. Men hon tyckte iallafall att det fanns något där. Sedan kunde hon se att han spände korset litegrann efter skrittpauserna och att han blev stel.

 

JAG kunde inte känna någon orenhet, inte heller på träningen igår. Utan det enda jag kan beskriva det som är "svårt" och känns konstigt. Han blir lite, lite trög och vill gärna inte gå fram. Vilket jag upplever ganska konstigt eftersom Joy vanligtvis är jättepigg och springer av sig själv annars. Jag brukar alltid få driva in i samling och form men aldrig för att få honom att gå fram, aldrig på det sättet. Nu får jag ibland sparka till honom emellanåt för att han ska lyssna framåt...

 

Så allt jag kan säga är att det känns inte rätt för mig. Min magkänsla säger mig att det är någonting som inte riktigt är som det ska. Så jag har bestämt mig för att ringa till en veterinär på måndag och boka en tid. Förhoppningsvis får jag en redan till veckan! Vill ju gärna veta vad det kan vara och om det ens är någonting.

 

 

HAHA, lite roligheter mitt i allt inte så roligt:
Bara hästfolk som kommer fatta ;-)

Skrev nyss värsta inlägget... Som försvann!

Ska iallafall gå och byta tungpiercing och sedan borsta tänderna. Mår illa och har försökt vara vaken ett tag men nu orkar jag inte längre, är så himla trött... Åt en halv pizza förut och i samband med det drack jag över en halvliter mjölk för att jag var så törstig! Efter det drack jag en 15cl cola, ett glas vatten och sen åt jag en geisha. Efter det kom illamåendet. Vilket jag vet beror på att jag drack för mycket och för fort. Men det börjar avta lite nu iallafall.

 

Ha en bra helg allihopa, det tänker jag ha! :)

 

Träningen för Anki idag gick ganska bra. Det känns att Joy inte är på topp just nu, känns som att vi tagit ett steg tillbaka. Fast jag gråter inte över det, min häst är så fantastisk och hela igångsättningen nu efter vintervilan har gått klockrent. Så ibland måste man backa lite för att kunna ta sats! Jag är alltså inte ett dugg orolig för att vi inte kommer tillbaka snart igen!

 

Anki sa iallafall att hon kunde se att han spände korset emellanåt (jag har alltså inte varit helt ute och cyklat) och att han blev lite stelare än vanligt efter skrittpauserna, jämt 3-4 steg sa hon men hon märkte skillnad. Sen så sa hon även att hon ibland kunde se något på vänster bak, men Joy kan ibland se lite "oren" ut när han är spänd. Alla hans ben hänger liksom inte alltid med, jämt. Så det behöver inte vara något. Men ändå bra att ha det i bakhuvudet!

 

Så det gör mig lite orolig. Anki tyckte iallafall att jag skulle rida Joy i ridhuset även imorgon och känna om han känns bättre eller sämre efter idag. Är han sämre så tyckte hon att jag skulle ringa veterinären och be att få kolla upp honom till veckan. Om han känns likadan eller till och med bättre så var det inget att oroa sig för sa hon, så jag hoppas såklart på det bästa!

 

Älskade Joy ♥

Min klanthäst råkade även trampa sig själv på högerbak idag när jag lämnade honom på stallgången i två minuter (!!), förstår inte hur han lyckas :P men som tur var, var det inget han hade ont av :)

Idag är det fredag och det är helt underbart :D

 

Jag startade upp helgen med att slumra till bredvid gammelkatten förut. Var riktigt trött så det var otroligt skönt! Kan säga att min medicin faktiskt börjar ta lite fart, har märkt lite skillnad på mig själv så det känns jättebra att det går åt rätt håll! Bland annat är jag inte lika trött längre. Jag är lite piggare på morgonen och när jag tar powernaps på dagen så behöver jag inte sova lika länge längre, SKÖNT! Men annars har jag inte gjort mycket efter jobbet.

 

Idag ska jag träna för Anki med Joyous, det känns väl behövligt så jag är jättetaggad :D Bästa Sandra och Carro följer med och tittar också! Joyous gick ganska bra igår men det var hästar överallt så ridningen blev väl inte jättebra ändå kanske. Jag fick gnavla runt på min volt och försöka hålla sig så mycket som möjligt till reglerna, tror alla kände lika. Vi var fyra hästar på en 15m volt som red i olika varv, den ni ;)

 

MEN NU SKA JAG DRAAAAAAAAAAAA.

hejdå!

 

Inatt har jag inte sovit så bra, vaknat några gånger under natten men vet inte riktigt varför. Jag var iallafall väldigt pigg när jag vaknade så jag studsader ur sängen, gjorde mig iordning och drog mig till stallet för att fodra och släppa ut 4 hungriga hästar. 20 minusgrader var det också, I MARS!? Glömde dessutom mössa och hade bara tunna vantar på mig imorse, fint det!

 

 

Jag hann mocka och fixa allting åt Joy imorse också, vilket känns väldigt skönt om jag ska tillbaka och rida i eftermiddag. Det beror lite på hur kallt det blir sen på dagen. Jag värmde även upp hans vatten i hinkarna och ställde in dem i sadelkammaren, det fryser väl på 2 sekunder om jag skulle ha dem hängandes i boxen nu...

 

Idag vill jag verkligen bara gå i ide. Det var ju nyss vår juuu :(

 

Idag kände jag ingenting när jag red Joyous! Så himla underbart. Han kändes som sitt vanliga lilla jag med en gnutta oridhet ;) Och med det menar jag att han inte är lika loss och mjuk att rida. Men han kändes väldigt mjuk och fin i slutet! Som sitt vanliga jag!

 

På källen var även jag och Louise iväg på Step Up. Men idag var det istället mer styrkeövningar. Skjuuuukt jobbigt och inte alls lika kul som det vanliga vi brukar göra. Men man blir väldigt peppad av bra musik och instruktörer som kommer och skriker på en att vara lite snabbare och att orka lite mer! Så detta är välbehövligt det också :-) Kommer nog kännas lite imorgon... Meeeen insåg idag att jag har jäkligt starka magmuskler! Vi kör ju magen några minuter och sedan vila i 30 sek. Jag fick skippa pauserna för att jag inte kände någonting... Detsamma var när vi tränade rumpan faktiskt... Fast på rumpövningen finns det chans att jag gjorde fel ;)

 

Till morgonen har jag iallafall utsläppet i stallet! Tänkte försöka hinna mocka och allting direkt på morgonen innan jobbet också. Skönt att ha det gjort även om jag ska tillbaka och rida senare på dagen!

 

Jag har iallafall planerat in att hinna med ganska mycket imorgon. Först ska jag ha utsläpp som sagt, sedan ska jag jobba till ca 9-10, sedan röja och städa rummet, efter det ut och gå med Louise och slutligen iväg och rida Joy igen! Med risk för en powernap innan det...

 

Men nu ska jag göra något jag längtat efter sedan jag gick upp imorse, SOOOVAAA... hahaha!

Godnatten!

Så alltså blev det inget inlägg med hur det har gått med Joyous. Kommer nu istället!

 

Igår red jag på Joy på första gången på en vecka. Jag har promenerat med honom och även longerat lite under veckan så att han skulle få släppa ridningen eftersom det krånglat lite. Funderade på om jag gått lite fort fram nu på sistone. Men det trodde absolut inte min tränare, haha.

 

Anki var i ridhuset samtidigt som mig och tittade om han såg oren ut i något varv. Jag frågade henne om hon ville kika och det gjorde hon självklart. Så underbart med snälla människor! Hon såg ingenting. Jag kände heller ingenting när jag red mer än att det kändes som att han spände höger rumphalva.

 

Men Anki sa att jag skulle fortsätta rida. För troligtvis så är det en sträckning och då är det bättre att röra på dem än att låta dem vila. Lite lättare ridning tills han känns helt okej igen. Kan iallafall säga att han kändes mycket bättre idag än för en vecka sedan, så det verkar ha gått över litegrann iallafall!

 

Nuuu, ska jag till stallet och springa runt i massa jäkla snö hela dagen :D:D:D:D:D

Hahaa, nej. Jogg i ridhuset får det bli, så han håller sig på mattan...

 

Förra året i september så var min mamma ute och busade på gården med våran hund, Goffy. Men mitt i allt bus så fick Goffy upp ett spår så han gick iväg till våran häck och ställde sig där och tittade...

 

När mamma gick närmare så såg hon att det var en liten kattunge i busken. Vindögd, blåögd (ej utvecklad syn) och väldigt liten. Eftersom vi har en väg precis bredvid huset så tog mamma självklart in kattungen och gav den mat och vatten.

 

Senare på dagen när jag kom hem från skolan så konstaterade jag snabbt att katten inte var äldre än 5-6 veckor gammal. Men han klarade sig bra, åt vanlig mat när vi erbjöd honom och han kunde gå bra men det var lite vingligt när han skulle springa, haha.

 

Vi valde iallafall att ta hand om kattungen eftersom ingen hade hört av sig om att han saknades. Vi vet också vart katten kommer ifrån och han som bor där är gammal och har runt 40 katter och noll koll egentligen så det kändes mest rätt mot missebebben. Det pågår också lite inavel där min katt kommer ifrån och jag tror det finns en liten risk för att min är det.. haha.

 

Jag döpte katten till Kicki eftersom jag tyckte att han såg ut som en flicka. Men när jag skulle stelilisera honom så visade det sig vara en liten pojke! Då fick han namnet Krille istället. Minns ni reklamen "Krilleeeeeeee"?

 

Jag älskar min katt väldigt mycket. Han är som min lilla bebis och jag har en helt annan relation till honom än vad jag har till våra två andra katter i detta huset. Krille får gärna sova i min säng, men helst inte de andra. Krille kan jag lätt gå ner för trappen en extra gång för att släppa in eller ut honom, men helst inte de andra.

 

Krille är en väldigt snäll och gosig katt men han är otroligt busig! Han blir också väääldigt hårdhänt när han leker... Och han "pratar" mycket med en. Leker man och han tycker att han hamnar i underläge eller att han "förlorar" så gnäller han, haha. Och när något inte passar så gnäller han ;-) Allt på min katts villkor!

 

Han också ganska grov för att vara katt. Kraftiga tassar och ben, så jag brukar kalla honom Sumo :D Han ser ut som en liten sumobrottare när han kommer och går. Och låter lite som en också faktiskt... han går ganska tungt x)

Min fina misse ♥

 

Full rulle hela helgen! Jobbat fredag och lördag 17- 23, det tar på krafterna...

Nu ska jag strax göra mig iordning och sen äre på't igen ;)

 

Fick ett sms av min tränare som skrev att träningen imorgon blir inställd. Så då väljer jag istället att gå ut och gå med Joyous i skogen (har ingen att rida med) för att han ska få chans att släppa det som krångla lite ytterligare. Har inte bestämt mig än om han även ska få gå ut på fredag, fast att jag rider då istället.

 

Idag ska jag iallafall passa på att öva ryggningar under promenaden. Man får se det stora i det lilla ;) Sålänge det finns godis med i bilden så går det gaaanska bra att rygga, annars fattar jag ingenting / Joyous...

 

... är inte alltid så lätt. Men jag tror ändå att man mår bäst av att försöka vara och tänka positivt!

 

Jag har under en längre tid inte mått så bra. Av många olika anledningar, bl.a. sjukdomen. Jag har under detta inte varit speciellt positiv, så från ett år tillbaka så kändes det som allt gick helt åt skogen för mig. Verkligen ALLT. Och som jag sa så är det inte lätt att vara positiv när man känner att man mått dåligt under en längre tid. Men det finns en sak jag kan trösta alla er därute med! - Det blir bättre och även om ni inte tror på det nu så kommer ni få se. Det gäller att ha tålamod! Och under eran dåliga period, glöm inte bort era nära!

 

Just nu känner jag verkligen hur allt rullar på för mig. Mitt liv är äntligen i rullning, det händer saker! Jag sitter inte fast längre, jag är redo för att leva livet igen. MER än vad jag gjort förut. Jag har nog aldrig känt mig så levande som jag gör nu, och ja, jag är faktiskt lycklig! (och joo, man kan vara lycklig som singel ;)

 

TACK, till min älskade mamma och pappa som alltid har funnits där och stöttat mig i alla mina svårigheter. Jag älskar er mest på denna jord <3 <3 <3

 

 

 

 

Lista över vad jag är sjukt tacksam över:

 

1. Att jag klarade att ta körkort (första försöken!!)

2. Att det är just JAG som äger Joyous!

3. Att mina föräldrar alltid ställer upp och finns för mig!

4. Alla de vänner som svek mig, jag mår bättre utan er och ni har gjort mig starkare!

5. Att jag fick reda på vad det är för sjukdom jag har och att det finns mediciner för det!

6. Alla mina nurvarande vänner!

7. Att jag har ett bra jobb som jag trivs med!

8. Att jag har varit med allt som jag varit med om, det har format mig.

9. Att just våran familj fick Pyret, Eddie, Goffy och Krille!

10. Att mina nära och kära är friska och krya!

 

(Tycker att ni alla ska skriva en sånhär! Tänkt positivt nu!!)

 

Sen finns det ju självklart en massa saker som jag är glad över. Som t.ex. systemkameran, min bil, mammas goda mat, en underbar säng, att jag bor i Sverige och ja, massa mer!

Kollde på melodifestivalen förut igen, jag älskar det!! Haha :D måste säga att vi har de bästa programledarna iår iallafall. Sjukt bra jobbat! Snygg-Danny ;-)

 

Eller inte nej... Meeeen hästarna matar inte sig själva så jag ska strax iväg och ta in dem. Fick bli en liten snabb update sådär, hörs seeeen